
riktigt vad det är med mig. Jag tycker att jag mår bra (allt e relativt), men ändå känns det som att något är fel. Det känns som att någonting saknas, jag känner en stor tomhet, en meningslöshet som jag inte kommer till rätta med. Livet går på bara. Vissa dagar e det skitmycket att göra med familjen och småkillarna för att i nästa stund vara helt stiltje. Om man får lov att erkänna en sån här sak så längtar jag faktiskt inte att träffa barnen när jag jobbar eller dom e på dagis. Jag har så svårt att leka med dom när dom e hemma. Nu känner jag mig verkligen som en urusel mamma, men jag vet inte vad jag ska göra med den här tomheten.
2 kommentarer:
vem har sagt att du ska leka med barnen när de är hemma? Jag har ALDRIG lekt med mina barn. JAg är mamma och inte kompis. Speciellt barn som är på dagis blir stimulerade så det räcker. Risk för över-stimulerande...;-)
Fundera inte så mycket:-D
Nä, dom kan ju göra det själv...o det är nyttigt o ha lite trist ibland oxå faktiskt! Föder kreativitet!
Jag kan inte påstå att jag lekt med mina heller..det har dom fixat på egen hand.
Skicka en kommentar