onsdag 30 maj 2007


Egocentrisk, ego, världen snurrar runt mig och enbart mig. Nu känner jag att jag tror att jag är den enda i världen som existerar, jag tänker verkligen bara på mig själv. Det är bara jag, jag och jag överallt. Jag beter mig som ett litet barn. Nu måste jag sluta att bara tänka på mig själv och börja bry mig om hur andra mår !!!

Min arga lilla älskling
du skriker och du svär
Du slåss och kastar saker
och ställer till besvär


Och inte vet jag riktigt
vad du är ilsken för
men det är bra att du visar
att du kan ha humör


Men det var mig du klöste
och det var mig du slog
så därför vill jag säga
Nu får det vara nog !


Min lilla arga älskling
kom och sitt hos mig ett slag !
Så kramas vi. Du gråter
och snyter det gör jag


"Okänd"

tisdag 29 maj 2007

Det finns en mening med allt som händer !


Idag har det verkligen varit en märklig dag. Allting har verkligen en mening och då menar jag ALLT.

Jag tar det hela från början. Jag vaknar tidigt av att det regnar och åskar och ligger och tänker(vilket är ett av mina stora problem här i livet), jag myser en lång stund innan klockan ska ringa 05.15. För att slippa höra åbäket så stänger jag av innan den börjar och stiger upp till en ny underbar dag (idag kändes det faktiskt så, dock inget vardagligt problem ). Killarna kommer upp och hela vår familj gör sig redo för nya utmaningar. I bilen är det lite väl tyst och musiken skruvas upp på högsta volym och jag är nu fullladdad av energi. När jag är framme på mitt jobb ombytt och klar, ska jag bara kolla vem jag ska jobba med idag, så står jag inte med. Jag har skrivit fel och skulle egentligen vara ledig idag.......men vad gör man med tanke på att det saknas folk. Jo, jag fick jobba ändå. Men som jag menade innan så har ju allting en mening. Det var säkert meningen att jag skulle komma dit idag, annars hade dom haft det väldigt tufft (försök att ringa in ny personal 06.45). Dagen på jobbet förflyter och som vanligt så har jag ju världens bästa jobb (nu har jag varit med på 91 förlossningar).

När jag slutade på jobb så var min högst seriösa tanke att jag skulle köra och handla mat då vårt kylskåp ekar som min mage när den inte har fått mat på tre timmar. Men på väg till affären är det något inom mig som bestämmer sig för att ändra på dessa planerna (handlingen var verkligen viktig). Istället kör jag och hälsar på ett par vänner från min gamla skola, jag vet faktiskt inte varför men min själ tog detta beslut helt utan att fråga mig. Det var jättemysigt att träffa dessa människorna och jag fick en massa svar som jag inte ens visste att jag hade ställt frågan på. Om jag inte hade gått till jobbet fel dag så hade jag aldrig åkt dit och det kändes i hela min kropp att det var rätt att åka dit idag (be mig inte att förklara varför bara).

Idag kände jag att livet hade något att visa mig och nu är det upp till mig att visa att jag har förstått.

måndag 28 maj 2007

Äntligen !!!


Äntligen !!! Idag har det äntligen släppt, idag har jag gråtit, gråtit och gråtit. Det är så himla skönt att släppa ut allting, all oro, all ilska och all ledsamhet. Nu är jag helt tom. Det finns ingenting kvar, bara en enorm trötthet. Jag ska lägga mig riktigt tidigt idag och sedan hoppas att jag vaknar pigg, glad och utvilad imorgonbitti. Nu känner jag att om jag bara får den här vilan så kommer saker och ting bli bättre, det fixar sig, det löser sig, det kommer faktiskt att bli bra !

söndag 27 maj 2007

Hjälp.......


Hur kan det födas så mycket ilska inuti ett barn, var kommer all aggressivitet ifrån, vad ska jag göra för att hjälpa honom ur det ?????????

Jag tycker att vi försöker göra allt vi kan för honom, men det verkar som om ingenting hjälper.
Ska han må så här alltid eller kommer vi att kunna hjälpa honom ?
Ibland känns situationen alldeles ohållbar, men vad händer om inget blir bättre, kan det bli värre ?

fredag 25 maj 2007

Orättvist...


Idag har jag varit med barnen hos frisören och det visar sig att Anton håller på att tappa sitt hår !!! Han har stora tomma fläckar uppe på huvudet och bak i nacken. Jag är så himla ledsen, han har inte ens fyllt 5 år, varför ska han tappa det. Danne tappade sitt när han var 20 år, men det här är inte alls rättvist. Frisören trodde att det berodde på att det skulle vara en allergisk reaktion mot hans egen äggvita. Men jag undrar om det inte kan bero på tabletterna som han äter för att minska på urinen. Det står att biverkningar kan vara allergiska reaktioner. Han kommer iallafall inte att få dom mer. Jag vet inte varför jag gick med på att ge dom till honom alls. Jag tror ju inte ens på mediciner. FAN oxå !!! Jag vet inte vad jag ska göra.....

Aj,aj, aj....

Oj, oj, oj mitt huvud bankar, det ont, stackars, stackars lilla mig. Jag är trött och huvudet känns som en stor tung ballong. Dessutom har jag förmodligen gjort bort mig inför alla mina arbetskamrater. Det var personalfest igår och nu får jag leva med sviterna. Jag hade jätteroligt och som sagt kanske lite för roligt, men det var jag inte ensam om, hahaha !!!
Vi sjöng(skrålade) och dansade som vildar och hela festen känns mycket lyckad. Lite mindre lyckat var att Axel passade på att terrorisera mig imorse 06.30 och han avslutade det hela med att lägga ner hela toalettrullen i toaletten och körde runt med toaborsten. Jag älskar verkligen mina barn.

onsdag 23 maj 2007

10 dagar kvar....


Oj, jag har snart semester och jag har verkligen inte tänkt att det skulle vara så snart. Idag har jag endast 10 pass kvar att jobba innan den efterlängtade semestern är här. Men jag har ju inte längtat och det känns jättekonstigt, man ska ju vilja ha semester. Jag trivs helt enkelt så bra på mitt jobb,väldigt. Jag måste vara knäpp helt enkelt. Dessutom så jag jag hela tiden gått och trott att jag ska jobba midsommarkvällen, men inte då, jag har ju semester. Ibland har man faktiskt en himla massa tur och flyt.

Igår gjorde jag och min underbara man en god gärning, vi var med i föräldrarådet på dagis och grillade korv på våravsluningen, dessutom var jag ansvarig för insamling av pengar till presenter till våra mycket engagerade förskolelärare. Visst låter detta bra !!! Jag trodde väl aldrig att jag skulle göra såna här saker. Tyvärr strejkade våra barn när dom skulle skutta runt och dansa och sjunga men vad gör det, vi vet ju ändå att dom är sötast.

Nu ska jag iväg och köpa en lekstuga till mitt lilla charmtroll i födelsedagspresent, undrar om det är han eller vi som kommer att tycka att den är roligast ?

tisdag 22 maj 2007

Hjärnan strejkar




Det va väl sören oxå. Jag kan verkligen inte komma på nåt att skriva. Jag tycker att det är roligt, men när jag mår så här bra så står det verkligen helt stilla, fast det är väl egentligen det permanenta tillståndet uppe bland dem grå.

Jag kan iallafall berätta att jag njuter av livet som jag aldrig gjort förr. Jag har mina svackor precis som alla andra, skillnaden är väl att jag blir livrädd när jag anar att en är på väg och då går allt åt skogen. Jag måste verkligen lära mig att hantera dom. Jag måste även lära mig att hantera lycka och glädje. Jag har varit ledsen i så många år så jag har inte riktigt vant mig hur det är att mår bra, att vara som alla andra. Det är lätt att det går lite till överdrift när det gäller mig. Hmmm. Jag har sällan nåt lagom läge, antingen mår jag jättedåligt och vill helst försvinna eller så är jag så glad så att jag blir manisk. Ibland undrar jag verkligen om jag är manodepressiv, fast numera tror jag att jag har haft dem flesta psykiska sjukdomar som finns typ ADHD, borderline och psykos, hahaha.

Nä, nu ska jag ut och njuta av livet !!!

söndag 20 maj 2007

Njuta av livet !!!



Jag har fullt upp med att njuta av livet och min underbara familj !!!


Jag återkommer vid senare tillfälle.

onsdag 16 maj 2007

Bär eller chokladmousse ?


Det sägs att man själv innan födseln, väljer sina föräldrar. att det finns en tanke och mening med allt. Bestämmer man även sina morföräldrar då eller ingår dom i paketet ? Isåfall undrar jag verkligen vad jag tänkte på då när jag gjorde det här valet !

Om jag vill ha en relation med någon är då denna ömsesidig eller ensidig. Är det meningen att båda ska tex ringa lika mycket eller hänger det på den yngre parten att upprätthålla en kontakt ? Är det mitt fel att vi inte har hörts av på en längre tid, är det då jag som har gjort fel ?

Jag menar om nu någon undrar varför jag inte hör av mig så är det väl enklast att själv ta denna kontakt. Jag känner mig som det svartaste av svartaste fåret i släkten. Inget jag gör är helt enkelt bra nog. Mitt hår är tydligen fult, jag rör mig på fel sätt och uppfostrar mina barn på fel sätt. Konstigt att jag känner att jag inte har någon feedback.

Nu till mycket viktigare och roligare saker. Att baka tårta ! Vad ska jag ha för fyllning i tårtan till lillkillens kalas ? Vilket blir bäst och godast ? Jag funderade på vaniljkräm och jordgubb sylt, men känner att det är lite tråkigt. Chokladmousse och färska mosade bär, låter jättegott, men är det för sött ? Nutella och frysta bär, hm låter sliskigt. Hjärttårtan var god, men fruktansvärt söt, kanske ska jag bara ta hälften av det den innehöll, dvs utesluta maräng och bärblandad grädde och använda bär och choklad av nåt slag. Nä, detta var verkligen inte lätt, men det finns nog nån klok människa i denna värld som kan tipsa och hjälpa mig med detta universala problem.

tisdag 15 maj 2007

Min bebis är borta !!!


Min bebis är borta !!! Idag tog vi bort hans spjälsäng. Han fyller snart två år och han har fått en riktig säng i present av farmor och farfar. Det känns jättekonstigt att min lille kille inte är bebis längre. Det tycker han själv oxå, han vill inte alls ligga kvar i sin nya säng. Det måste vara skrämmande att mamma och pappa plötsligt brakar in med en stor säng som han dessutom kan komma ur. Han får ha några dagar på sig att känna in den nya sängen. Fast det är ändå roligt att han börjar bli stor. Varje stund har sin charm och jag älskar mina barn varje sekund av deras liv.

måndag 14 maj 2007

Livsnjutare....


Solen skiner, fåglarna kvittrar och jag är på topp. Vilken enorm skillnad det är på att känna sig stressad, nere och må jättedåligt i relation till att må bra och njuta av livet. Tänk om alla fick må så bra ! Kanske skulle man vara katt !?
Det finns nog ingen bättre livsnjutare på det här jordklotet än katten. Det sägs att katten på ett dygn äter 3 timmar, leker 1 timme och sover 20 timmar. Detta stämmer iallafall in på våran katt. Han lägger sig på den varmaste, lugnaste och mysigaste platsen i eller utanför huset och där ligger han helt enkelt tills det finns en annan plats som passar honom bättre. Han stressar inte, bryr sig inte om att städa eller annat trams, behöver inte arbeta och i bästa fall så har han en skön familj som ger honom mat och värme när så behövs. Tyvärr så finns det ju brister även i detta arrangemang såsom kamning, kloklippning och i vissa fall ett barn i familjen som tror att han är en leksak som man kan lyfta i svansen. Men det är ju bara bagateller i sammanhanget. Jag tror jag vill bli katt i mitt nästa liv !!!

Skrivkramp...


Jag kan inte skriva när jag mår bra ? När jag är ledsen och nere så finns det inget som är så bra som att skriva, orden bara rinner ur mig, ibland blir det bra läsning, ibland mindre bra. Men nu när jag mår bra så sitter orden kvar, dom kommer inte ut, jag har inget att säga. Man kan väl inte vara ledsen hela livet bara för att man vill bli författare ???

söndag 13 maj 2007

Min lille kille....

Jag önskar att Anton kunde njuta av att bara vara. Att vara nöjd med det som erbjuds. Jag skulle önska att han inte vore så arg, hela min lille kille kokar av ilska. Varför bär en 5 åring så mycket ilska inom sig ? Jag förstår det inte.Har vi gjort något fel eller kan vi göra något bättre. Han har varit arg (hysteriskt arg) , mer eller mindre hela dagen. Jag tyckte att vi precis kom på den perfekta lekplatsen för barnen. Att åka till skogen är ju jättebra ur alla perspektiv, men ändå så är han så här arg. Vad är det livet vill visa oss egentligen !?

lördag 12 maj 2007

En helt underbar dag !!!


Jag har gått och funderat hela dagen, vad är egentligen en bra och rolig blogg ?! Jag tror att den ska vara kort, rolig och inte alltför personlig, med andra ord så har jag misslyckats katastrofalt, men, men, jag får väl helt enkelt strunta i det. Vad gör det om 100 år, som en mycket klok vän till mig brukar säga !
Jag tror att jag har ett recept på hur en mycket bra dag kan vara. Jag tänkte dela med mig av den till er mina vänner.

En bra dag !
1 småbarns familj
1 punkterat cykelhjul
1 bunke brännässlor
1 par urusla stödhjul
Ca: 50 kor och kalvar
Några vänner
1 badhus
10 korvar
4 glassar
3 timmars vila
1 kök i behov av om målning
Lika delar suschi och svalans kebab
The Ark

Ta småbarns familjen, låt dem vakna 05.30 en lördagsmorgon. Blanda i cykelhjulet, brännässlorna, korna och urusla stödhjul och rör runt. Du kommer nu att få en irriterad pappa, en skrikande 5 åring och en mamma som försöker hålla kvar den underbara stämningen av att korna blir utsläppta i hagen genom att ropa muuu, muuu tillsammans med lillkillen på cykel genom byn på väg till badet.
Vidare slänger du i familjen i badbassängen tills dom är alldeles blåa av köld.
Ta upp familjen och tillsätt korv och glass och alla blir nu lugna och harmoniska.
Låt familjen cykla hem under glada tillrop och släng sedan ner alla utom fadern i sina sängar för jäsning i 3 timmar.
Fadern i familjen åker då på att måla köket i lugn och ro.
Sist tar du suschi, kebab och the Ark och rör runt i en fräsande panna.
Du har nu fått en helt underbar dag med familjen Ljungdahl !!!

fredag 11 maj 2007

Jag är snart tillbaka....

Jag börjar äntligen känna igen mig själv, lite mindre arg, lite mindre trött, mycket gladare, mer avslappnad och till och med lite harmonisk. Lotta börjar komma tillbaka, äntligen. Jag är inte helt okej men det börjar iallafall närma sig. Jag vet att jag måste fortsätta att ta det lite lugnare, men om helgen blir lugn och harmonisk så tror jag att jag kommer att må mycket bättre på måndag. Jag har faktiskt inte tänkt särskilt mycket idag, kanske är det så att man inte behöver analysera igenom allt som händer och sker i det här livet, jag borde låta saker ske av sig själv lite oftare, inte bry mig så mycket helt enkelt.
Imorgon ska familjen ta en cykeltur och titta på när bonden släpper ut kalvarna på sommarbete eller vad det nu heter. Det ska bli jättemysigt, sedan åker vi nog och badar och tar det lugnt resten av dagen. Detta känns som en bra plan, eller hur var det nu skulle jag kanske skippa det här med planer ?? Nja, det viktigaste måste ju vara att det faktiskt är en lugn plan.
Nu ska Anton prova en medicin på kvällen som gör att han kommer vara något mindre kissnödig på nätterna. Det ska bli jättespännande. Det är så mycket som händer omkring honom just nu, hoppas att nåt av det hjälper och att det inte blir för mycket på en gång. Jag vill verkligen att han ska må bra. Min lille kille !!!

Stabil ?!


Nu är det fredag morgon, jag känner mig något stabilare än jag gjorde inatt. Jag kände mig jätteknäpp, men vi får hoppas att detta har gått över nu. Jag är något piggare och gladare nu, men så fort jag går utanför dörren så snurrar det i huvudet. Jag vill att det ska försvinna, jag vill hitta gamla glada Lotta som inte alls snurrar och som bara vill sprida en massa glädje.
Jag ska till Antons doktor om en liten stund, då kanske vi kan få något tips på hur allting med kissandet ska gå att lösa. Det är verkligen inte lätt för vare sig oss eller honom med detta enorma problem (det kanske inte är så konstigt att jag är stressad ).
Tanken är att helgen ska bli lugn. Vi får se om vi fixar det. Risken är påtaglig att det blir målning av ett kök, men det ska vi väl klara av utan att gå under.
Vi hörs säkert vidare under dagen , någon har ju blivit smått beroende av den här bloggen. Hihihi !!!

torsdag 10 maj 2007

Hög som ett höghus ?!

Hmm, Inte bra alls. Klockan är 23.00 och jag är pigg som en lärka, det verkar inte vara någon bra ide att sova hela dagarna. Jag som annars är morgonpigg har på ett par dagar helt vänt på dygnet. Detta kan väl knappast ses som särskilt läkande. Jag funderar på om jag ska gå ner och måla om köket nu, Danne köpte färg i eftermiddags, fast då tror jag att både Danne och ni mina vänner skulle skicka mig till dårhuset.Det skulle nog inte vara så bra för stressen.....
Jag känner mig helt schizofren, från att må på ett sätt ena stunden så bara ett par timmar senare mår jag på ett helt annat sätt. Detta kan inte vara bra ! Idag har jag känt mig ledsen, hopplös, värdelös, tom, glad, trött, hoppfull, uppgiven och sist men inte minst speedad som en racerbil. Jag vet knappt var jag ska bli av. Jag måste sluta att överanalysera allting. Hahaha !!!

Jag är så glad att jag har så underbara vänner (ni vet vem ni är), ni är väldigt viktiga för mig. Hoppas bara att jag inte tröttar ut er alltför mycket.

Vad ska jag göra, jag kan verkligen inte sova nu, hahaha. Jag känner mig verkligen berusad, av glädje eller pigghet vet jag inte, men något är det iallafall. dessutom har jag ingen bra bok att läsa, fast jo den är bra. Från A till Bebis, en jättetjock rolig faktabok om graviditeten, kanske inte det jag ska läsa nu.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag saknar mitt jobb, jag vill jobba nu eller iallafall träffa mina arbetskamrater. Det här blir nog jättebra, jag är hemma ensam imorgon oxå, sen är det helg och vi ska försöka ha en mysig familjehelg och på måndag ska jag äntligen till mitt älskade arbete. Jippii !!!

Lyssna på min kropp.


Ta det lugnt, stressa ner, vila, pausa, ta ett steg tillbaka, sakta in, koppla av. Hur i helsike gör man. Jag försöker verkligen. Detta gäller tydligen inte bara nu när jag känner mig totalt sönderstressad utan verkar vara något som jag måste ta till mig i det vanliga livet. Kanske måste jag måste köra i 50km/h när det står det och inte i 100km/h. När man kör bil får man böter och indraget körkort, i verkligheten en sjukskrivning och depression. Det lät illa, men det kanske faktiskt är så det kommer att bli om jag inte lyssnar på min egen kropp och alla er som försöker få mig att förstå.
Låt se, var kan jag börja....hm....det här är verkligen inte lätt. Jag ska försöka stylta upp det lite, kanske förstår jag bättre om jag kan skriva ner det.
På jobbet, jag måste inte springa vad jag än gör, det räcker kanske att gå fortare när situationen kräver och inte hela tiden. Jag måste inte vara perfekt,(det tycker jag inte att jag är, men vill väldigt gärna vara) men jag måste nog sluta att sträva efter det. Jag måste förstå att alla inte ständigt vill mig illa och sluta spänna mig så fort någon går förbi.
Hemma ska jag helt enkelt bara försöka att vara och inte prestera hela tiden. Mina barn kommer nog inte att svälta ihjäl om inte maten står på bordet en viss tid eller är planerad en vecka i förtid. Dom mår inte bättre av att åka till djurparken än att leka i trädgården. Jag ska försöka att välja konflikterna, man behöver inte ta alla bara för att det ska vara så. Sist men inte minst ska jag låta barnen titta mer på TV, då är det iallafall lugn och ro.
Jag är en tillräckligt bra mamma ändå, hoppas jag.
Undrar om det här är en bra ide, det känns som att jag kommer att göra allt sämre. Jag får testa en tid och om det då visar sig att jag mår bättre av att göra så här så får det väl vara så.

Tomhet...




Jag känner mig tom, ensam , rastlös och orolig. Jag ville så gärna att allt skulle bli bra nu när jag har sovit i två dagar, men mer än innan så känner jag att min gnista är väldigt långt borta. Det känns bra att vila, jag slappnar verkligen av, men sedan efteråt, det är då tomheten gör sig påmind. Vad ska jag göra nu då. Det är bara en liten stund tills jag ska hämta killarna, men inte ens det har jag lust med. Nu längtar jag bara tills imorgon, när jag kan lägga mig ner och sova igen. Jag vill ju verkligen att allt ska vara bra, varför går det inte. Jag vill, jag vill, jag vill !!!

onsdag 9 maj 2007

Trött, tröttare, tröttast...


Jag tror att jag har sovit typ nästan hela dagen. Tyvärr var jag dock tvungen att handla mat om min kära familj inte skulle svälta ihjäl. Sagt och gjort efter att ha sovit i nära 5 timmar

stiger jag upp och äter lite lunch för att sedan ta bilen och köra och handla. Jag var alldeles vimmelkantig, ögonen flimrade och huvudet snurrade. Det kändes helt enkelt som att jag sprang runt i en tunnel och handlade. Detta var mycket obehagligt. Jag som trodde att om jag bara vilade och tog det lugnt tillräckligt länge skulle nu må bra och inte känna mig stressad. Men tji fick jag. Jag ska försöka vara hemma och sova i två dagar till och sedan är det helg. Det är då huset förvandlar sig till ett dårhus !!!

Jag älskar verkligen mina barn, men ibland vet jag inte riktigt hur jag ska göra för att vi inte ska bråka hela tiden. Jag vet att det mesta handlar om min trötthet, men jag skulle önska att vi kunde vara en lite mer harmonisk familj. Det finns nog ingen som jag kan bli så arg på som barnen, men i slutändan är jag väl mest arg på mig själv för att jag inte vet hur jag ska hantera situationerna.
Det känns väldigt märkligt att inte gå till jobbet när jag är frisk, som att skolka. Jag tycker ju att jobbet är så fruktansvärt roligt och spännande och ändå är jag hemma.
Jag känner mig lite stolt idag, jag köpte en bukett med blommor till min man, kan man göra det förresten ? Blir en man glad för blommor, jag ville iallafall berätta att jag uppskattar honom och att jag faktiskt älskar honom. Jag tror att jag tar honom lite för given och det är inte alls bra.

Livet är verkligen inte lätt, men vem i hela friden har sagt att det skulle vara det ?

tisdag 8 maj 2007

Ett steg tillbaka....


Nu tar jag en paus från verkligheten. Jag har mått lite sämre ett tag och om jag ska orka med mig själv och allt annat så kräver det att jag mår bra. Jag tänker lämna barnen på dagis för att sedan sova hela dagarna, så kanske jag är piggare till helgen. Jag måste skaffa mig lite ork och kraft och detta tror jag är en början på att lösa problemet. Det är lättare att sortera verkligheten när man är utsövd.

Det känns inte riktigt rätt att sjukskriva mig utan att jag är sjuk, men som en mycket klok människa sa idag så kan man känna sig sjuk på insidan, nästan som feber inuti och så känner jag mig. Andra får helt enkelt tycka vad dom vill. Kroppen säger stopp nån gång, vissa får migrän, vissa ont i kroppen och jag mår så här.

Jag vill vara en bra mamma, en trevlig fru, en snäll vän och en bra arbetskamrat. Det är mitt mål och jag ska försöka ta en sak och en dag i sänder. Jag är här och nu.

måndag 7 maj 2007

Jag vill sova i hundra år....




Vilken jäkla skitdag, den som skulle bli så mysig. Anton och jag har bråkat hela dagen, om småsaker hela tiden. Vi skulle även prova att göra hans träningsprogram hemma, men det blev en allmän katastrof, hahaha. Skitsamma, det får vara för den här gången så är det en ny gång nästa tillfälle. Annars är han faktiskt det sötaste som finns. Han var hos farmor när jag var iväg på ett möte och han berättade vad hon skulle rita, det blev många jättefina sagor. Han har verkligen fantasi den killen.

Idag har jag äntligen pratat ur mig ordentligt, det tog 1 1/2 timme med konstant pladdrande, men gud så skönt att få ur sig allt. Att få sätta ord på alla känslorna gör att jag kan sortera allt lite bättre. Jag känner mig inte alls så stressad idag som i helgen. Det känns nästa som att gå ner 3 kilo i vikt, tyvärr var det bara en känsla hahaha.

Men ärligt talat så börjar jag känna glädjen så sakta smyga sig på igen, nu är jag mest bara obeskrivligt trött, hade helst velat sova i hundra år. Alla känslorna tar på kraften. Stackars min familj och mina vänner, tack för att ni har stått ut även denna gången (även ni som inte har stått ut). Jag lovar att försöka vara lite mer positiv i fortsättningen.




söndag 6 maj 2007

Dessa underbara små människor !

Vilken bra dag det blev idag ! Det behövde jag verkligen. En sån där dag när allt är lagom, lagom kul, lagom mycket att göra och lagom spännande. En sån här dag så förstår jag varför mitt jobb är mitt drömjobb. Det är så fascinerande att se dessa små människorna komma ut i denna världen. Många får vara med om denna upplevelsen en, två eller tre gånger i sitt liv, men jag får vara med nästan varje dag. Kan det vara mer fantastiskt ?

Jag känner mig inte som världens lyckligaste i dag, men nog känns det som att jag har lyckats vända något på det hela. Om inte annat så försöker jag iallafall vara positiv. Jag vill vara glad.

Imorgon är det en lugn dag hemma med Lompe, jag tror faktiskt att det blir film i princip hela dagen, hoppas att han vill se något annat än Lucky Luke....suck....
Det ska faktiskt bli mysigt att vara bara han och jag hemma. Han behöver lite odelad uppmärksamhet av sin mamma som på sista tiden har varit väldigt självupptagen.

Varför ?!


Varför blir Anton sjuk just nu.....Detta är verkligen inte något som jag behöver nu. Jag har ställt in mig på att lämna barnen på dagis imorgon och sen lägga mig ner och sova tills dom ska hämtas. Jag behöver verkligen sova och få vara ifred.

Mamma.....jag har ont i örat, hur många gånger har man inte hört det. Jag hade verkligen precis bestämt mig för att ta tag i saker och ting nu och så kommer det här.

Det fixar sig, självklart. Vi reder ut det här med, men det hade varit bra för allas skull om jag hade hunnit repa mig lite och skaffa mig lite tålamod.
Jag älskar verkligen mina barn, men när jag inte mår bra, så mår inte dom bra och då blir dom en aning stökigare och då får mamma Lotta något sämre tålamod och så går det runt och blir värre och värre.
Men som sagt, det fixar sig, jag måste bara acceptera att jag inte har nån mamma som finns här och säger, ta det lugnt, jag finns här för dig och så löser vi det här tillsammans och ger mig en stor kram.

lördag 5 maj 2007

Det snurrar...




Mina tankar bara snurrar, snurrar och snurrar. Ibland önskar jag att jag kunde stänga av min hjärnverksamhet för en liten stund och bara lyssna till mitt inre. Jag vet snart inte vad jag tänker längre, allting i hela min värld går på högvarv och jag har ingen knapp som det står stopp på. Jag önskar att jag skulle kunna gråta lite oftare, men det går bara om det verkligen händer något. I nuläget sitter all gråten som en stor klump i bröstet. Det känns som att jag måste bestämma mig nu åt vilket håll jag ska gå. Jag vill så gärna må bra, jag har ju allt. Mitt drömjobb, underbara arbetskamrater, en go familj om än lite stökig och ett bra hem. Vad är problemet, varför kan jag inte bara vara nöjd som alla andra.

Jag känner mig väldigt stressad, det är så mycket omkring mig just nu så att jag inte vet vart jag ska börja. Jag ser bara som genom en tunnel och jag spänner hela min kropp. Jag försöker verkligen att må bra, men det går liksom inte.

Ett av de stora problemen är att jag så jättegärna vill gå ner lite i vikt, men jag och bantning går inte ihop av tidigare erfarenheter, så nu håller allt på att gå åt skogen igen. Jag klarar verkligen inte av att hålla igen lite, jag fungerar inte då. Tydligen måste jag äta ganska så mycket för att min kropp ska fungera, men jag vill ju inte vara så här stor.

Men allra mest så saknar jag en mamma......

Vad är det man kan älska och hata på samma gång ?!


Nu har jag sprungit en runda. Jag hatar igentligen att springa, det är ju jättejobbigt, men å andra sidan, en solig morgon med fågelkvitter och man är alldeles ensam och förbränner en massa kalorier. Kan det vara bättre ? Det är en väldigt behaglig känsla som infinner sig efter detta trauma. Jag är matt i hela kroppen, det känns skönt att ha fått en liten stund i lugn och ro och jag känner mig mycket gladare. Dessutom, vilket är ett plus, så leder jag med en runda över Emma. Hahaha.


En vän till mig sände mig en gång en dikt skriven av Marie Fredriksson Anthony, 1986.

Den dikten säger väldigt mycket och jag försöker verkligen leva efter dessa orden även om det är väldigt svårt ibland.


Att vara stark


Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna


Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest


Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas


Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen


Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
är se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit

fredag 4 maj 2007

Lugn och ro


Äntligen är det lugn och ro i huset för en stund. Barnen har åkt till tivoli med farmor och farfar, dom anar helt enkelt inte vad dom har gett sig in på. Att gå på tivoli med Anton är som att utmana ett lejon på duell, men, men det är dom som får ta det.

Jag är så fruktansvärt trött i nuläget, jag vet inte riktigt vart jag ska bli av. Det känns som att jag balanserar på ett snöre och inte riktigt kan bestämma mig för om jag ska fortsätta att kämpa eller jag ska falla. Just nu överväger jag att falla. Det är längesedan jag mådde så här dåligt och jag har gjort riktigt dumma saker, som jag har lovat mig själv att aldrig göra igen.
Kanske är det så att jag bara behöver få ur mig alla dessa känslorna och att skriva är ett bra sätt. Jag hoppas det iallafall.
Just nu känns det på samma gång som att livet är underbart och att livet är skit. Det är så mycket som tar på mina krafter. Önskar att jag hade en mall för livet och lite gnista kvar att må bra.

Vilken underbar dag.....

Jag är helt slut, vilken dag.....Har inte folk annat för sig än att föda barn dessa dagar, tar det inte slut nån gång. Idag har vi sprungit, sprungit och sprungit.
Chefen beställde pizza som livsuppehållande åtgärd vilket är en mycket trevlig gest, men nu är jag jättetrött. Dessutom ska jag jobba hela helgen....suck...

Jag tänkte att jag skulle försöka gå ner ett par kg i vikt och det började jättebra. Igår var jag ute och sprang och gjorde typ armhävningar och situps och en massa annat och jag är djupt imponerad av mig själv med tanke på vad jag tycker om träning, men den här pizzan var som sagt livsnödvändig så nu får jag börja om från början igen. Fast å andra sidan har jag nog sprungit av mig några kilo under dagen,....hm....undrar om jag ligger på plus eller minus nu då ?!

Nu ska jag ta ett långt djupt andetag och sedan är det full rulle med killarna här hemma. Dom är ungefär lika trötta som jag och har tyvärr samma trevliga humör.Jag får verkligen vad jag förtjänar. Jag tackar gudarna för Lucky Luke !

Får man sova en hel dag...?!


Så skönt att sova en hel dag eller iallafall i fyra timmar. Man måste verkligen vara stressad för att sova så länge. Jag önskar att jag hittar så mycket lugn och ro i min kropp så att jag kan göra detta oftare.

Det bästa är att jag orkar ta konflikterna med barnen sen dom kommit hem, att jag orkar engagera mig i dom utan att vara arg hela tiden. Det är så roligt för att det är den lille, Axel som har börjat titta på TV nu, men bara Lucky Luke. Tyvärr så är vi ägare av ca: 5 filmer med tre avsnitt på varje, så gissa vad jag drömmer om. Som tur är så älskar han att gunga oxå, så att jag kan ligga och sola under tiden.

Imorgon är det jobb igen, undrar när baby boomen är slut.....puh......

torsdag 3 maj 2007

Ensam hemma...

Äntligen är det lugn och ro. Tyst i huset, fåglarna kvittrar och jag behöver inte städa för det ser helt okej ut. Jaha, vad ska jag nu göra.......hm.......jag vet inte vad jag ska göra med hela min ensam dag. Jag är trött men det kryper i hela min kropp. Kan man verkligen lägga sig och sova kl 10 och helt enkelt strunta i allt annat. Det känns som att jag skulle behöva det men det är ju depressionsvarning på det. Jag får tänka på det en stund innan jag bestämmer mig.

Morgonen har varit bra, för en gångs skull. Vi var färdiga en bra stund innan barnen skulle till dagis så vi gick ut en runda på lekplatsen, det känns bättre än att dom sitter och tittar på tv hela morgonen.

Kanske så skulle jag olja trädäcket, det behöver ju göras eller måla skåps knopparna, kanske städa i garaget eller åka nånstans, jag vet inte vart, men det skulle jag nog komma på.
Men trots allt så känner jag mig något stressad så jag tror att jag lägger mig och vilar typ hela dan.

Godnatt !!

onsdag 2 maj 2007

Jag har en blogg....?!


Om allt har blivit rätt så har jag nu mera en blogg eller hur man nu ska säga. Jag vet inte riktigt hur det fungerar, men vi får se om jag lyckas reda ut detta. Jag har så mycket som jag vill få ur mig och känner att detta kanske är rätt sätt att få ut det.

Jag saknar mamma, inte min mamma för hon är ingenting att ha. Jag saknar en mamma som bryr sig om mig fast jag inte är något barn längre, en mamma som vill kramas när vi ses, en mamma som undrar hur det är med mig och inte bara pratar om sig själv, en mamma som nån gång vill röra vid mig och låta mig krypa upp i hennes famn fast jag e stor och vuxen. Jag känner mig så liten ibland fast jag själv är mamma. Det absolut värsta är att se alla andra underbara mammor som finns, jag unnar verkligen alla en riktigt bra mamma, men jag önskar att jag själv oxå hade en...
Just nu känns det mesta tufft, jag vet att jag fixar det, men inte hur jag ska göra. Jag har så många tårar i halsen som inte kommer ut. Jag flyr ifrån allt. Jag orkar inte vara hemma hos familjen, det är tufft att jobba och när jag äntligen är ensam och ledig så vet jag inte var jag ska ta vägen.

Nä, slut på självömkan. Mitt liv är faktiskt ett väldigt bra liv, iallafall händelserikt. Jag älskar mina underbara pojkar stora som små. Mannen i mitt liv finns där alltid redo att dela nästa ögonblick med mig och småkillarnas uppgift är att göra mammas liv till ett rent helsike och paradiset samtidigt.

Bloggarkiv