tisdag 5 juni 2007


Det här var ett tag sedan, närmare bestämt 12 år sen. Mycket har hänt sen dess och jag är väldigt glad för det. Men det ligger mycket i texten och ångesten finns fortfarande där om än något mindre och som tur e i annat format. Jag vet egentligen inte varför jag skriver den här, men det är iallafall ett sätt för mig att känna att jag kommit långt därifrån. (Nästan !)

Min herre det är en hon, hur konstigt det än låter. Hon är en röst, en röst som jag bråkar med, men det är oftast hon som vinner. Hon övertalar mig och säger att allt kommer att bli bra om jag gör som hon säger. Hon säger att hon är min vän. Men hon känns inte som någon vän. Bara en falsk röst som ekar i mitt huvud. Ska jag lita på henne ?

Jag vet inte om jag vågar, samvetet bränner. Gud ! Vad har jag gjort ?

Jag vet inte, ångesten driver sakta fram och tillbaka. Jag mår illa, jag måste få bort ångesten, den måste ut. Jag skyndar mig in på toaletten.

Långsamt låser jag dörren och börjar plocka av mig min klocka och ring. Jag sköljer fingrarna i kallt vatten och sätter mig på huk framför toaletten. Tankarna mal fram och tillbaka i huvudet och ångesten driver mig framåt sakta men säkert. Kroppen börjar själv ta överhanden och för min högra hand upp till munnen och ner i halsen. Jag tänker -Jag vill inte mer, jag orkar inte, varför gör jag det här ? Hon säger -Du kommer att må mycket bättre, du kommer att bli smalare och snyggare, så fort du är smal så är du lycklig.

Jag fortsätter med fingrarna ner i halsen och för ett ögonblick stannar hela världen upp. Vad händer ? Det gör ont, hela halsen är full av rivsår som svider. Nu börjar kväljningarna och magen pumpar upp maten idag också. Precis som om den bara väntar på en signal och får klartecken och börjar pumpa !

Känslan är obeskrivlig. Magen är tom och jag känner mig ren. Jag mår bra nu. Ångesten är äntligen borta, ända tills nästa gång jag blir tvungen att äta.

Då börjar helvetet igen.....

Inga kommentarer:

Bloggarkiv