
Tänk att det som var så viktigt igår, dagens stora händelse, det är nästan oviktigt idag och nära på bortglömt imorgon.
Ibland undrar jag vad jag sysslar med. Jag utmanar livet gång på gång.
När jag någon gång tycker att det här med livet verkar ju iallafall ordna sig, jag kan fixa det här, ja då sätter jag igång med ännu en utmaning.
Varför kan jag inte bara leva i lugn och harmoni med min underbara familj ???
Jag måste varit full när jag skrev ner min plan på Andra Sidan. Ingen vettig varelse med förnuftet i behåll skulle väl lägga upp det så här ?!
Vad tänkte jag på ?
Nu från väldigt djupa tankegångar till något mycket roligare.........mina inlagda gurkor. Jag är barnsligt stolt över mina ättiksgurkor. Det är en massa vuxenpoäng på det. Fast jag har lite svårt att räkna ut hur många dl socker man behöver till 1000g, där är jag inte så himla clever, men vad gör det om hundra år.
Det är tur att Emmas föräldrar finns och hjälper mig att räkna ut det.
1 kommentar:
Va bra! Nu blev jag oxå inspirerad att göra gurkor! Det var länge sen.. Gott!
Skicka en kommentar