
Jag tror att jag har sovit typ nästan hela dagen. Tyvärr var jag dock tvungen att handla mat om min kära familj inte skulle svälta ihjäl. Sagt och gjort efter att ha sovit i nära 5 timmar
stiger jag upp och äter lite lunch för att sedan ta bilen och köra och handla. Jag var alldeles vimmelkantig, ögonen flimrade och huvudet snurrade. Det kändes helt enkelt som att jag sprang runt i en tunnel och handlade. Detta var mycket obehagligt. Jag som trodde att om jag bara vilade och tog det lugnt tillräckligt länge skulle nu må bra och inte känna mig stressad. Men tji fick jag. Jag ska försöka vara hemma och sova i två dagar till och sedan är det helg. Det är då huset förvandlar sig till ett dårhus !!!
Jag älskar verkligen mina barn, men ibland vet jag inte riktigt hur jag ska göra för att vi inte ska bråka hela tiden. Jag vet att det mesta handlar om min trötthet, men jag skulle önska att vi kunde vara en lite mer harmonisk familj. Det finns nog ingen som jag kan bli så arg på som barnen, men i slutändan är jag väl mest arg på mig själv för att jag inte vet hur jag ska hantera situationerna.
Det känns väldigt märkligt att inte gå till jobbet när jag är frisk, som att skolka. Jag tycker ju att jobbet är så fruktansvärt roligt och spännande och ändå är jag hemma.
Jag känner mig lite stolt idag, jag köpte en bukett med blommor till min man, kan man göra det förresten ? Blir en man glad för blommor, jag ville iallafall berätta att jag uppskattar honom och att jag faktiskt älskar honom. Jag tror att jag tar honom lite för given och det är inte alls bra.
Livet är verkligen inte lätt, men vem i hela friden har sagt att det skulle vara det ?
2 kommentarer:
Nääää, verkligen inte!
Men själen är minst lika viktig som kroppen, så den måste man lyssna på i första hand...
Alltså rast, vila när det behövs!
Kram
Instämmer med föregående talare!
Skicka en kommentar