söndag 13 maj 2007

Min lille kille....

Jag önskar att Anton kunde njuta av att bara vara. Att vara nöjd med det som erbjuds. Jag skulle önska att han inte vore så arg, hela min lille kille kokar av ilska. Varför bär en 5 åring så mycket ilska inom sig ? Jag förstår det inte.Har vi gjort något fel eller kan vi göra något bättre. Han har varit arg (hysteriskt arg) , mer eller mindre hela dagen. Jag tyckte att vi precis kom på den perfekta lekplatsen för barnen. Att åka till skogen är ju jättebra ur alla perspektiv, men ändå så är han så här arg. Vad är det livet vill visa oss egentligen !?

2 kommentarer:

Unknown sa...

Meen, Lotta-vännen...
Du/ni har INTE gjort någonting fel!
Ilskan han känner beror på en inre osäkerhet som han kanske får jobba med länge, men som kan lindras och förbättras!!!
Livet är inte en bara gott och fint, tyvärr upptäcker ett barn detta tidigt. Han KAN vara arg. Han har råd att vara ilsken och arg, för han vet att hans föräldrar älskar honom oavsett!
Hade han inte vågat visa känslor hade er goa kille suttit i ett hörn och stirrat.
Jag har som sagt en tonåring som jag HELA livet fått påminna om att taggarna inte alltid måste vara vända utåt. :-)
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam

Anonym sa...

Alla måste få lov att vara arga, hindra inte det, lyssna, men han får inte vara dum och skada någon. Gesviken är han kanske, ge lite på tu-man-hand tid. Svår tid, då de "kan allt" men samtidigt vill vara lite små också...

Bloggarkiv