
Mina tankar bara snurrar, snurrar och snurrar. Ibland önskar jag att jag kunde stänga av min hjärnverksamhet för en liten stund och bara lyssna till mitt inre. Jag vet snart inte vad jag tänker längre, allting i hela min värld går på högvarv och jag har ingen knapp som det står stopp på. Jag önskar att jag skulle kunna gråta lite oftare, men det går bara om det verkligen händer något. I nuläget sitter all gråten som en stor klump i bröstet. Det känns som att jag måste bestämma mig nu åt vilket håll jag ska gå. Jag vill så gärna må bra, jag har ju allt. Mitt drömjobb, underbara arbetskamrater, en go familj om än lite stökig och ett bra hem. Vad är problemet, varför kan jag inte bara vara nöjd som alla andra.
Jag känner mig väldigt stressad, det är så mycket omkring mig just nu så att jag inte vet vart jag ska börja. Jag ser bara som genom en tunnel och jag spänner hela min kropp. Jag försöker verkligen att må bra, men det går liksom inte.
Ett av de stora problemen är att jag så jättegärna vill gå ner lite i vikt, men jag och bantning går inte ihop av tidigare erfarenheter, så nu håller allt på att gå åt skogen igen. Jag klarar verkligen inte av att hålla igen lite, jag fungerar inte då. Tydligen måste jag äta ganska så mycket för att min kropp ska fungera, men jag vill ju inte vara så här stor.
Men allra mest så saknar jag en mamma......
2 kommentarer:
Du vet ju egentligen svaret själv?
Din ämnesomsättning kräver mycket energi = mat, samtidigt som den sparar för eventuella behov. ( pga tidigare erfarenheter) Den känner sig lite kluven just nu. Spara/omsätta/spara/omsätta...
Din självuppfattning kanske inte är på sin topp just nu, men hos vem f-när den det...?? ;-)
Tänk på: du är liksom inte konstig, för alla har såna här tillfällen i livet. Det tillhör, som någon klok(? )människa sa till mig.:-)
Du e så klok och positiv ! Var får du allting ifrån ? Blir man klokare med åldern, isåfall vill jag bli gammal, synd bara att jag inte fick vara barn först. Jag ville verkligen vara på bra humör på jobb idag, men det gick inte riktigt som jag ville, det behövs inte så mycket för att få mig ur balans eller på dåligt humör. Kanske e det så att jag måste äta lite bättre helt enkelt.
Kram och sovgott, så ses vi imorgon om du vill eller ej. Hihihi
Skicka en kommentar